Part B – Hur man bäst introducerar volontärer till att jobba med flyktingar

1. Introduktion till enheten

Den här enheten kommer att ge dig nödvändiga färdigheter för att arbeta med flyktingar och en översikt av sociala och integrationsproblem.

Inlärningsmål
  • att framhäva volontärernas ansvarsområden i arbetet med flyktingar,
  • att ge en djupare förståelse för begreppet volontär och de utmaningar som kan uppstå,
  • att förklara invandrartrender och även terminologi för invandrare, flykting, asylsökande, ensamkommande barn,
  • att arbeta med fallstudier för att förstå flyktingarnas behov

Det är mycket viktigt med en djupgående introduktion för volontärerna om aktiviteter relaterade till deras arbete med flyktingar. Å ena sidan vet volontären ofta inte på förhand vilket ansvar denne kommer ta på sig i arbetet med flyktingar. Från första början bör denne konfronteras med frågor som: Vilka utmaningar kommer jag möta? Vilka ansvarsområden måste jag ta? Vad ska jag förvänta mig? Å andra sidan är det viktigt att volontärerna har åtminstone en grov översikt över de lokala flyktingarnas situation. Varför kom de till oss? Vad har de för problem? Vilka svårigheter möter de i tillflyktslandet? Att förbereda volontärerna för eventualiteter genom att ge dem relevant grundläggande information kommer att bidra till ett lyckat volontärarbete för alla involverade parter.

a) Förklara begreppet volontär och de utmaningar denne kan möta

För framtida volontärer är det viktigt att förstå att de gör sin tid, energi och färdigheter tillgängliga för personer i behov av hjälp. Volontärarbete inom ramverket för “kompissystemet” är en tjänst som tillhandahålls av personer som frivilligt anmäler sig att arbeta utan betalning. Deras motiv är vanligtvis olika men det gemensamma målet är att hjälpa andra. Motivet kan vara gott, men utmaningar uppstår – både organisationer och volontärer bör vara medvetna om dem:

Volontärerna konfronteras med kontextrelaterade utmaningar eftersom
  • de flesta volontärer har aldrig haft personliga erfarenheter relaterade till invandring. Dessutom har inte alla tidigare erfarenheter av flyktingar. Detta kan vara både tyngande och ett hinder för relationen.
  • det saknas ofta kommunikation
    Ofta talar inte flyktingarna värdlandets språk och volontärerna talar sällan flyktingarnas språk vilket kan leda till (lingvistiska) missförstånd.
  • flyktingar möter komplexa problem som inte alla volontärer kan lösa. Volontärerna kan bara erbjuda begränsat stöd i form av existentiella problem så som uppehållstillstånd, asylprocedurer, separation från familjemedlemmar, boende, arbete, familjeförening. De bör inte agera på eget bevåg.
  • det finns ofta tvärkulturella hinder. Flyktingar har ofta olika politiska, religiösa, normativa och kulturella bakgrunder som kan leda till större och mindre irritation och oro.
  • volontärerna kan utsättas för fientlighet: En sådan situation är möjlig, om än ovanlig. Dock behövs förberedelser och strategier för att hantera en sådan situation om den skulle uppstå. Framtida volontärer bör reflektera på förhand över hur mycket tid de vill investera i arbetet, på vilka verksamhetsområden de vill arbeta, vilka färdigheter de besitter och vilken typ av förmåner de förväntar sig av volontärarbetet.

Tidsförbrukning: Volontärerna bör vara medvetna om att den tid som läggs på volontärarbetet beror på deras egna tidsresurser, intressen och potentiellt verksamhetsområde. Eftersom många oerfarna volontärer underskattar tidsskalan är det klokt att klargöra rimlig och resonlig arbetstid på förhand med volontärsamordnaren (eller någon annan som har befälet).
Verksamhetsområde och tidigare kunskap: Uppgifterna inom sektorn flyktingarbete är många och olika färdigheter erfordras på olika verksamhetsområden. Idealiskt sett stöttar volontärsamordnaren (eller någon annan som har befälet) sina volontärer i att identifiera lämpligt verksamhetsområde och informerar dem om förpliktelser, rättigheter och ansvarsområden. Man får ofta en första orientering om man frågar volontären om dennes intresseområden och preferenser. Testveckor är ofta hjälpsamma för att lära känna uppgifterna bättre och för att fastställa huruvida intressen och förväntningar matchar.

Volontärerna bör informeras om möjligheter till (yrkes-)utbildning (inom eller utanför organisationen).
Nödvändiga färdigheter:

  • Vara proaktiv
  • Ha tålamod (särskilt med myndigheter)
  • Kunna förstå juridiskt know-how
  • Ha stort ansvar
  • Kunna reflektera över sin egen roll
  • Vara motståndskraftig
  • Ha sekretess
  • Sätta upp personliga gränser – även för den andra personen
Attityder som volontärer som arbetar med flyktingar bör vidareutveckla eller odla, d.v.s.:
  • Tolerans
  • Gästvänlighet
  • Respekt
  • Anpassningsförmåga
  • Flexibilitet

Förväntningar och ansvar:
Idealiskt sett gynnas båda sidor av kompissystemet: De flyktingar som får stöd men även de volontärer som ger stödet. Alla involverade parter bör fundera över sina förväntningar som anknyter till framtida engagemang. När ni implementerar kompissystemet, klargör från första början vilka förväntningar som:
a) organisationen,
b) volontären, och
c) flyktingen har.
Dessutom, säkerställ att volontären är villig att ta över ansvaret. Vissa arbetsområden medför mycket ansvar eller så kräver de att man fattar beslut – på andra områden kan det finnas tydliga riktlinjer för bättre orientering. Om ett sådant dokument finns tillgängligt i organisationen rekommenderar vi att det delas ut och diskuteras med volontärerna (jfr. ÖIF, n.d.).

Förmåner: Volontärarbete är en meningsfull aktivitet eftersom man hjälper andra att få den hjälp de behöver. Få volontärerna att inse vilka nya färdigheter och förmågor de kan lära sig, i hur stor utsträckning de kan berika sin personliga utveckling och sociala nätverk. De bör se på volontärarbetet som livsberikande.

Utmaningar som volontärerna möter när de arbetar på fältet som identifierats i IO1:
Hantera statliga organ: acceptans av myndigheter, okunnighet, ohövlighet och rasism, frånkoppling mellan välgörenhetsorganisationer och myndigheter, inget stöd från relevanta institutioner.

  • Psykiska utmaningar för volontärerna, som härrör från att de blir överväldigade på grund av hur de ska hjälpa flyktingarna, kunna skilja på sig själv och flyktingen, arbeta med personer med traumatiska upplevelser.
  • Utmaningar med volontärsamordning, inklusive “kompisens” pålitlighet, brist på strukturerat stöd och korrekt samordning av volontärerna, brist på integrerade tjänster i olika sociala center och dubbelt arbete. En ytterligare utmaning med organisationer som får finansierade projekt och är mer intresserade av att “kryssa i rutan” än optimal effekt.
  • Språkbarriärer och missförstånd, speciellt i kommunikationen med flyktingarna.
  • Hantera fördomar, respektlöshet, rasism och diskriminering

Ytterligare utmaningar som inte uppkom i alla partnerländer omfattar:

  • Att förstå andras kultur
  • Brist på nödvändiga verktyg för att uppnå de förutsedda integrationsmålen
  • Brist på undervisningskompetens, samt skillnader i flyktingarnas utbildnings- och språknivåer
b) Ge bakgrundsinformation om flyktingarnas resa till Europa

Förutom dessa aspekter bör volontärer för invandrare, flyktingar och asylsökande informeras om deras resa till Europa.
Många volontärer är inte medvetna om det faktum att ungefär 70 miljoner i världen (jfr. UNHCR, 2018) anses tvångsförflyttas, bland dem är 25,4 miljoner flyktingar. De förföljdes i sitt hemland på grund av sin ras, religion, nationalitet eller på grund av att politiska domar eller terror och krig hotade dem till livet. Men det finns också personer som kommer till oss på grund av materiell brist och hopplöshet. De få som når Europa är ofta traumatiserade eftersom de ofta upplever extrema svårigheter, tortyr och våld på vägen. Det är viktigt att understryka att asylsökande kan uppleva trauma före, under och efter deras resa till Europa. I en enkät av Medici per i diritti umani (Medu) år 2016 bekräftades det att mer än 90 % av invandrarna var offer för våld, tortyr och inhuman och förnedrande behandling i hemlandet samt på migrationsrutten, särskilt på förvar och arrester som i Libyen (jfr. Internazionale, 2018).
Bristen på mat och vatten, de dåliga sanitära förhållandena, den regelbundna misshandeln och andra typer av trauma är de vanligaste och övergripande felbehandlingarna. Andra former av tortyr, inklusive både fysisk och psykisk tortyr, används också på invandrare. Enligt forskning som bedrivits av Läkare utan gränser ("Migranti | European Affairs Magazine", 2019), säger sig nio av tio invandrare ha sett någon dö, mördas, torteras eller bli slagen. Att få information om flyktingarnas bakgrunder och förhållanden är viktigt när man arbetar med dem. Varje organisation som arbetar med volontärer på det här området bör introducera dem till migrationsfenomenet så att de kan få chansen att fördjupa sin kunskap och bättre förstå de nyanländas kontext, sammankoppling och dynamik samt emotionella situation. För de flesta flyktingar är värdlandet och dess lokala kultur främmande. De anländer med hopp att skapa ett bättre liv men ofta med ringa finansiella medel eftersom de gett upp sin egendom i hemlandet och betalat en förmögenhet för att komma till Europa. När de anlänt möter de social tillbakagång och identitetsförlust. Detta är en chock eftersom många flyktingar har fått helt fel uppfattning om boende- och arbetsförhållandena i Europa. De har ofta svårt att hantera sin besvikelse. På grund av deras olika ursprung har flyktingarna även olika religioner och syn på världen. Kommunikation är ibland ett problem när de anländer till Europa eftersom de inte alltid talar och förstår värdlandets språk. Dock talar många invandrare en rad olika språk – en kunskap som sällan väcker intresse.


Uppföranderekommendationer
För att kunna närma sig flyktingarna på ett respektfullt och ansvarsfullt sätt, visa uppskattning, var försynt och visa respekt, dela dina egna berättelser. Man kan exempelvis hälsa på flyktingens modersmål. Behåll kultur- och genuskänslighet och respektfullt avstånd. Beroende på situationen och kulturella faktorer kan en medkännande beröring eller kram också vara lämpligt. Dessutom kan många språkbarriärer övervinnas om man beter sig vänligt, öppet och naturligt. Språket kan också ersättas av en anteckningsbok och penna – bilder säger ofta mer än ord, mobilappar och gester eller handsignaler kan också vara till hjälp. Men var medveten om kulturella skillnader. När ni kommunicerar ska flyktingarna alltid behandlas med respekt, ironi och skämt bör undvikas. Lova inget, falska förhoppningar får inte förekomma. Nyckelordet är ärlighet. Volontärerna bör vara emotionellt stabila (ilska, tårar eller verbala förolämpningar är strängt förbjudet) och bemöta flyktingarna utan fördomar och utan förväntningar (mångfaldsutbildning hjälper dem stärka sina interkulturella kompetenser) eftersom tankemönster är ett hinder för relationen (jfr. Freiwilligenzentrum Offenbach, 2018).

c) Ge en översikt över sociala och integrationsproblem

Volontärerna bör kunna relatera till allmänna sociala och integrationsproblem som flyktingarna (kanske) möter i värdlandet. Om de gör det är det större sannolikhet att en bättre ömsesidig förståelse uppstår mellan volontär och flykting. De relevanta ämnena som nämns nedan är baserade på forskning som gjorts inom ramverket för projektet SOFIE – och bör diskuteras med framtida volontärer.

Utbildning:

  • Information om skolsystemet i värdlandet
  • Kommunikation med skolan: kunna diskutera barnets framsteg och problem de har i skolan; information om helgdagar och andra skolaktiviteter så som skolresor, religiösa och kulturella evenemang.
  • Information om daghem/förskola, tillsammans med de ömsesidiga förväntningarna mellan familjer och förskolepersonal, fråga förskolan hur de förväntar sig att föräldrarna ska förbereda sina barn (hur de ska kläs, varför godis och Coca Cola inte ska tas med till skolan).

Hälsa:

  • Tillgång till sjukvård: information om sjukvårdssystemet, så som när det är lämpligt att kontakta vårdcentralen och när man ska gå till sjukhuset.
  • Att besöka sjukhuset: vokabulär och fraser som kan hjälpa dem i sin interaktion med läkarna. Detta kan omfatta konversationer och vokabulär om hur och när de ska boka tid hos läkare (fokusera på barnläkare), förklara sitt tillstånd, förstå läkarens frågor och råd.
  • Brist på kunskap om allmänna hälsoproblem och familjehälsa, barnomsorg, immunisering.

Vardagslivet:

  • Kommunikation i vardagslivet, på stormarknaden, vokabulär om mat, prata med sina grannar, hur man tar en taxi, hur man använder kollektivtrafiken (biljetter, uppförande på bussen, inte prata för högt, åka buss med ett barn osv.)
  • Kommunikation med samhällstjänster
  • Information om lagen, deras rättigheter och ansvar
    • Arbetsrätt, minimilön som gäller dem, socialförsäkring och andra sociala förmåner som hör till arbete och hur man kan få dem.
    • Kvinnors rättigheter och problemet våld mot kvinnor.
  • Brist på kunskap om den nya lokala kulturen, traditioner i värdlandet och dess invånare. Social orientering om den nya kulturen, traditioner och hur man lever, samt värdlandets vardagsregler. Kunskap om lokala värderingar och normer, vad man ska göra och inte göra.
  • Uppfattning om “familjen” i värdlandet: inklusive familjeroller, jämlikhet och rättigheter, vad man gör om ett problem uppstår, vara förälder i värdlandet (till exempel att aga inte är tillåtet). Arbetsmarknaden och boende
  • Brist på kunskap om hur man använder online-plattformar för att söka jobb eller bostad
  • Vokabulär: Grundläggande konversationer för att kunna få ett jobb, lära sig några tekniska termer och vokabulär som berör de områden de kan jobba på. Grundläggande kommunikation för att kunna prata med hyresvärdar. För individualiserat stöd bör organisationerna uppmuntra volontärerna att skapa ömsesidig tillit genom att utbilda dem i användningen av olika verktyg (som varierar från en organisation till en annan). När flyktingarna öppnar sig för sina “kompisar” kan stödet inte bara skräddarsys för individen utan volontärerna kan sätta gränser och planera att söka hjälp från andra vid behov.
d) Informera om terminologi

Arbetet med flyktingar är komplext och det är sannolikt att känsliga frågor dyker upp i den här kontexten. Ofta uppstår missförstånd på grund av felanvändning av terminologin bland volontärerna. Grundläggande information och begrepp för den använda terminologin i den nationella kontexten bör överföras. Dessutom, för övergripande förklaring, rekommenderas att man håller sig till globalt erkända definitioner (så som FN, IOM, etc.):
Exempel: Invandrare:
Enligt FN:
“den här definitionen avser inte flyktingar, tvångsförflyttade eller andra som tvingats lämna sina hem. Invandrare är personer som väljer när de ska migrera och vart de ska ta vägen, även om dessa val ibland är extremt begränsade. Vissa forskare skiljer på frivillig och ofrivillig migration. “ (UNESCO, n.d.) IOM definierar en “invandrare” som en person som flyttar eller har flyttat över en internationell gräns eller en stat bort från sin hemplats, oavsett (1) personens rättsstatus; (2) om huruvida förflyttningen är frivillig eller ofrivillig; (3) vilka orsakerna till förflyttningen är; eller (4) hur lång vistelsen ska vara”. (IOM, n.d.).
Enligt FN:s konvention om invandrares rättigheter är en migrantarbetare en “person som ska engagera sig i, är engagerad i eller har varit engagerad i avlönad aktivitet i en stat där denne inte är medborgare.” (UNESCO, n.d.). Det ansvar som dessa personer har är väldigt stort eftersom de måste börja om från början i ett nytt land och samtidigt måste de stötta sina familjer som fortfarande bor i hemlandet ekonomiskt. “Asylsökande är personer som flyttar över gränser i sökandet av skydd men som kanske inte uppfyller de strikta kriterier som 1951 års konvention fastställt.”
“En flykting är en person som tvingats fly från sitt hemland på grund av förföljelse, krig eller våld. En flykting har en välgrundad rädsla för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politiska åsikter eller för att de är medlemmar i en viss social grupp. Med största sannolikhet kan de inte återvända hem eller är rädda för att göra det. Krig och etniskt, stamrelaterat och religiöst våld är de största orsakerna till att flyktingarna flyr sina hemländer”(UN refugees, n.d.).
Ensamkommande barn: Definitionen enligt UNHCR är följande: “Ett ensamkommande barn är en person som är under arton år, såvida inte myndighetsåldern, enligt lagen som gäller för barnet, uppnås tidigare och som är “separerad från båda föräldrarna och inte tas omhand av en vuxen som enligt lag eller tradition ansvarar för att göra det”. (UNHCR a, n.d.). Ibland har dessa barn övergivits i hemländerna, ibland har familjerna skickat bort dem för att söka sig ett bättre liv utomlands. Ensamkommande barn är en av de mest sårbara grupperna i samhället.

För att få en större förståelse för dessa definitioner kan du titta på dessa videor.





Titta på länken med titeln ’Refugees’ and ‘Migrants’ – Frequently Asked Questions (FAQs) för att få en mer övergripande förståelse för ämnet.
https://www.unhcr.org/news/latest/2016/3/56e95c676/refugees-migrants-frequently-asked-questions-faqs.html

INTERNATIONELLT SKYDD: innebär att en EU-stat erkänner en person från utanför EU eller en statslös person vara berättigad subsidiärt skydd (jfr. Defined Term - A dictionary of defined terms for the legal profession, n.d.).

SUBSIDIÄRT SKYDD är ett skydd som tilldelas en medborgare om det finns grundade motiv att om personen återvänder till sitt hemland eller det land där denne bott, skulle riskera allvarliga skador och inte kan eller vill på grund av denna risk dra nytta av nämnda lands skydd.

HUMANITÄRT SKYDD: polisen kan utfärda ett uppehållstillstånd av humanitära skäl när Territorial Commission, även om de inte erkänner ytterligheter för internationellt skydd, anger “allvarliga skäl av humanitär karaktär” när det gäller den person som söker asyl.

Migrationstrender i världen1


1 https://www.osce.org/odihr/393527?download=true





Övning:
Syftet med övningen:

  • Att bekanta sig med flyktingarnas individuella berättelser;
  • Att stärka deltagarnas förståelse för anpassningsprocessens komplexitet och mångfalden av individuella erfarenheter;
  • Att fundera över emotionella, kognitiva och beteendemässiga integrationselement;
  • och beteendemässiga integrationselement; Att
  • Att lära sig om fördelar och risker med integrationsprocessen.
Det här är en berättelse om en flykting. Medan du läser, fokusera på huvudpersonen och analysera hans migrationserfarenhet för att avsluta berättelsen (yrkes- och socialt liv) och försök att skapa ett positivt slut. Dessutom, dela med dig av erfarenhet och feedback om du har arbetat med någon flykting med liknande historia.

Handout: 1
Ahmad

Han är en flykting från Aleppo, Syrien och bor för tillfället i Paiania, Grekland. Han har levt ett liv med psykiskt våld och fysisk tortyr, både som liten och vuxen. När han var barn övergav hans föräldrar honom och han bodde i 11 år på ett sjukhus utan att ha någon kontakt med omvärlden förutom sjukhusträdgården. Senare adopterades han av en kvinna som, istället för att ta hand om honom, stängde in honom i ett rum. Han gick inte i skolan eller träffade någon annan, förutom kvinnan som adopterat honom. Allt han kände till hade han lärt sig genom att se på tv:n han hade i sitt rum. Efter inbördeskriget i Syrien lyckades han fly först till Turkiet på egen hand och sedan till Grekland. När Ahmad kommer till Turkiet har han inga dokument. Under sin resa möter han många negativa situationer. Han bor just nu i ett gästhus för minderåriga och familjer i Paiania, utanför Aten och han har problem i det sociala livet, särskilt att uttrycka sig på grekiska och anpassa sig till sin miljö. Han vill åka till Österrike och hoppas på att börja om på nytt i sitt liv.