Del A – Introduktion och metod

Bakgrundsinformation om resultat av IO1

För att kunna utveckla och undervisa i de utbildningsmaterial och verktyg som riktar sig mot flyktingars och volontärers behov bestod första fasen i projektet SOFIE av en forsknings- och behovsanalys. Forskningen på national nivå genomfördes i fem länder – Österrike, Cypern, Italien, Sverige och Tyskland och identifierade de behov och utmaningar som flyktingfamiljer möter på nationell nivå, särskilt rörande stöd för integration och utbildning, bästa praxis för integration av flyktingfamiljer samt volontärernas utbildningsbehov. Forskningen i varje partnerland omfattade litteraturgranskning, fokusgruppdiskussioner med flyktingar och asylsökande, intervjuer med viktiga intressenter och enkäter med volontärer som arbetar med flyktingar. I slutet samlades alla resultat från alla rapporter på nationell nivå i en transnationell rapport som syftade till att hitta likheter och skillnader och till att föreslå en rad rekommendationer.

Som slutsatserna och volontärernas erfarenheter visar för SOFIE IO1 Riktlinjer, möter de ofta utmaningar och saknar kunskap på olika områden som leder till missförstånd mellan dem och flyktingarna. Forskningen som genomförts via enkäter visar att det finns både likheter och skillnader i volontärernas upplevelser i de fem projektländerna. Vad gäller utmaningar som volontärer möter, identifierades följande fem kategorier i fler än två länder:

  • Att ha med staten att göra
  • Psykologiska utmaningar
  • Volontärernas koordination
  • Språkhinder, missförstånd
  • Hantera fördomar, respektlöshet, rasism, diskriminering.

Dessa utmaningar speglas också i de föreslagna ämnena för volontärutbildning. Volontärutbildningar kan vara allmänna eller specialiserade beroende på vilken typ av volontärarbete man gör. Exempelvis finns olika utbildningsbehov för en person som erbjuder juridiska råd eller stöd i att flyktingarna ska få sitt levebröd att gå ihop och en person som huvudsakligen anordnar pedagogiska eller fritidsaktiviteter. Följande utbildningsteman för volontärer uppstod:

  • Förstå grundläggande begrepp, exempelvis vem som är flykting och skillnaden mellan en asylsökande, flykting, person med subsidiärt skydd och andra migranter.
  • Rättigheter och förpliktelser hos flyktingar, barnens rättigheter.
  • Förstå asylproceduren, hur lång tid det tar för en ansökan att granskas, vilka är de olika stegen osv.
  • Lära sig flyktingars och asylsökandes rättigheter och förpliktelser (särskilt när det gäller boende, hälsa, utbildning, arbete, välfärd), de olika sätten att komma åt dem på och de offentliga myndigheterna som är involverade, för att kunna navigera i det statliga systemet.
  • Färdigheter i försvar skulle också stärka volontärernas förmåga att försvara flyktingars rättigheter både i deras interaktion med myndigheter samt med resten av samhället.
  • Ha en översikt över de sociala och integrationsmässiga problem som asylsökande och flyktingarna möter och i olika stadier.
  • Mer information för flyktingar för de olika aktörer som arbetar för eller med flyktingar och asylsökande.

Kultur och integration:

  • Kulturell förståelse och kulturella skillnader, exempelvis interaktion mellan män och kvinnor,
  • Lära sig mer om flyktingarnas hemland,
  • Interkulturell utbildning och kommunikation, förstå varandras kulturer,
  • Integrationsverktyg för migranter,
  • Hur man utbildar migranter/flyktingar i integrationsfrågor,
  • Formell och icke-formell utbildning för flyktingar,
  • Undervisa i ett andraspråk, särskilt för analfabeter,
  • Hur vi kan se på saker från andra perspektiv. Tankar och förväntningar hos nyanlända om landet,
  • Hur man bygger ett beständigt socialt nätverk,
  • Hur man hjälper dem hålla sig aktiva medan de väntar på beslut för sin asylansökan,
  • Föräldraskap i värdlandet och barnets rättigheter.

Hälsa och flyktingars välbefinnande:

  • Terapi för flyktingar,
  • Hantera traumatiserade personer,
  • Saker som kan vara bra att veta när man hanterar personer med PTSD,
  • Strategier som kan vara till hjälp när man följer en flykting till läkaren,
  • Hälsoförebyggande,
  • Tillhandahålla hälsoundersökning/första hjälpen,
  • Sekretessfrågor.

Psykologisk utbildning och volontärernas välbefinnande:

  • Stresshantering i sådana situationer, hantera utbrändhet och separera sig själv från flyktingarna,
  • Stöd för att kunna hantera att hjälpa sårbara flyktingar,
  • Hantera kriser och utmaningar de kan stöta på som volontärer,
  • Psykologisk första hjälpen,
  • Gruppstöd för volontärer,
  • Lära sig hur man hanterar känslor,
  • Bättre förstå sina värderingar och skäl till volontärarbete; värderingar och norm/kritik. Reflektera över varför de vill vara volontärer; lyssna-tala-kontext;
  • Gränsen mellan yrkesmässig och volontär,
  • Bemyndiga flyktingar utan att skapa beroenderelationer.

Verein Multikulturell samlade ihop ovan nämnd information för den aktuella guiden. Den speglar en kombination av olika strategier som tillämpats i partnerländerna och bör vara till hjälp i att hantera utmaningar och behov som berör volontärarbete med flyktingar.