Del A – Introduktion och metod

SOFIE, ett europeiskt projekt som finansieras av Erasmus+, har som mål att bidra till flyktingars sociala integration med hjälp av att tillhandahålla utbildningar som å ena sidan riktar sig mot kvinnor och barn, och å andra sidan genom att utbilda utbildare och volontärer för att bättre kunna förbereda dem för flyktingfamiljernas behov. Projektet SOFIE besvarar därmed ett stort europeiskt behov. Projektets huvudmål är att skapa en holistisk verktygslåda som å ena sidan riktar sig mot flyktingfamiljer och utbildare samt volontärer som arbetar med målgruppen å andra sidan. Användningen av dessa verktyg, som alla utvecklats inom ramen för projektet SOFIE, stöttar processen för social integration.

”Kompis”-systemet som utformats för flyktingar

Ofta har flyktingar varit med om våld, fara, osäkerhet och nöd. När de hamnar i ett nytt land erfordras hjälp och omvårdnad så att de kan starta ett nytt liv. Flyktingarna kan endast lyckas och trivas om olika instanser (staten, icke-statliga organisationer, volontärer, ....) finns tillgängliga och som har resurser för att hjälpa och erbjuda dem assistans.

Kompis-systemet för flyktingar, även i vissa länder känt som mentorssystem, är en innovativ metod för att sammanföra personer från olika kulturer och främja och underlätta social integration.

Kompis-systemet för flyktingar, även i vissa länder känt som mentorssystem, är en innovativ metod för att sammanföra personer från olika kulturer och främja och underlätta social integration. Kompisar är personer som är volontärer hopparade med flyktingar, personer med subsidiärt skydd eller asylsökande för att hjälpa dem hantera vardagslivet i det nya landet. Vanligtvis paras en kompis ihop med en flykting. Enligt intervjuer som genomförts i Sverige inom ramen för projektet SOFIE uttryckte intressenterna att volontärarbete definitivt bidrar till integrationen av nyanlända. Dock måste man hitta en gemensam plattform. Om möjligt, para ihop en volontär med en flykting i ungefär samma ålder och som har liknande intressen. En intervjuad uttryckte ”En utmaning är när integrationen förvandlas till ett projekt istället för en ömsesidig interaktion”. “Då är det mer en ”ge-och-ta-relation som inte fokuserar på att ’få hjälp’”, fortsatte hon. Vitsen med kompissystemet är att båda parter ska tycka om och få ut något av det här utbytet.

De olika aktiviteter som kan genomföras varierar. Kompisen kan erbjuda språkklasser, hjälpa till med besök hos myndigheter och läkare, tillbringa fritid tillsammans. Den centrala aspekten av den här enkla men effektiva metoden är alltid främjandet av social integration. Dock gynnas båda sidor av dessa möten: tack vare kontakten med volontärerna kan flyktingarna enklare utveckla sina sociala nätverk. Deras kompisar agerar känslomässiga ankar och stöttar orientering i den nya kulturen och är kontaktpunkt för frågor och problem. Dessutom främjas språkkunskaper i tyska på ett lekfullt och praktiskt sätt. Kompissystemet låter flyktingarna skapa en tillitsfull relation som ger stabilitet och stöd.

Att delta i kompis-projektet är också väldigt berikande för volontärerna. Att vara en del av kompissystemet betyder att man lär sig och växer tillsammans. Relationen med en flykting ger kompisen många, nya intryck och personliga upplevelser. Generellt sett upplever kompisarna breddade horisonter genom kontakt med personer från en annan politisk, social och kulturell miljö, de har möjlighet att se på sin egen miljö från ett annat perspektiv och även vidta åtgärder mot politiskt orsakade missnöjen. Samarbete gör det därmed möjligt att förvärva ny kunskap och färdigheter när man befattar sig med frågorna flykt, migration och interkulturalitet.

Dock visar resultaten av den genomförda forskningen inom ramen för SOFIE att volontärarbete som kompis inte erfordrar speciell utbildning. Även om inga officiella utbildningar är nödvändiga, ges förväntningarna särskilt från flyktingarnas perspektiv: En idealisk kompis är en god kommunikatör eftersom denne ska stärka öppen kommunikation och tillhandahålla relevant information och uppmuntra fortsatt lärande. Dessutom agerar volontären motivator och ledare och hjälper till att skapa självförtroende hos flyktingarna. I sin roll som guide ger volontären vägledning i många situationer och överför sin kunskap. Anpassningsförmåga, flexibilitet och medkänsla är mycket viktiga färdigheter när man volontärarbetar som kompis. Dessutom förväntar sig flyktingarna att deras kompisar ska visa på kunskap om det sociala och juridiska systemet (särskilt om asylsystemet, flyktingars/asylsökandes rättigheter och förpliktelser, offentliga myndigheter) och att de ska kunna visa upp kulturell förståelse och förstå kulturella skillnader.

Det är ovanligt att dessa förväntningar till fullo uppfylls. Miljön medför ofta hinder och svårigheter som betonats ovan. Missförstånd, svek och missar i kommunikationen kan minskas genom att erbjuda volontärerna skräddarsydd utbildning. Med hjälp av den aktuella guiden “Best Practices for Buddying”, kan organisationerna inte bara förbereda sina volontärer bättre för arbetet med flyktingar utan även implementera ett kompissystem som de kommer gynnas av. Den föreslagna strategin underbygger stödet, utbytet av kunskap samt kulturell dialog och därmed underlättar den en social integration.